Vad är Kiruna värt?
Den 18 november höll Jennie Sjöholm en spännande föreläsning i Stockholm om det stora stadsomvandlingsprojekt som pågår i Kiruna. Jennie är bebyggelseantikvarie på Norrbottens museum och har under flera år arbetat med frågan kring Kirunas kulturmiljövärden. Ett tiotal personer kom och lyssnade och deltog i en livaktig diskussion om vad som definierar en kulturmiljö och värdet av fysiskt bevarande.
Bakgrunden till den genomgripande stadsomvandlingen – eller stadsflytten – är att gruvbolaget LKAB planerar att utöka brytningen av järnmalm i Kirunagruvan. Gruvans planerade expansion innebär att stora delar av Kiruna stadskärna hamnar inom rasriskområde. Staden kommer successivt att behöva flyttas under de kommande 20-30 åren. Så här långt har kommunen dragit om en del av stadens avlopps- och ledningsnät under mark samt påbörjat detaljplaneläggning närmast gruvan. Banverket arbetar även med att flytta järnvägen som idag ligger helt nära rasriskområdet. Den är också en avgörande länk i transporten av järnmalmen.
Förutom Banverket är staten involverad i processen på flera olika sätt. Vägverket ansvarar för vägar som på sikt måste flyttas, Vattenfall ansvarar för ledningsnät och gruvbolaget LKAB är i sig ett statligt bolag. Kiruna har också av staten pekats ut som riksintressant på en mängd olika sätt. Förutom att tillgången på malm är riksintressant så har Kiruna pekats ut som av riksintresse för bland annat rennäring, naturvård, friluftsliv och kulturmiljö. Att staden har stora kulturmiljövärden slås även fast i kommunens bevarandeprogram från 1980-talet samt i ett antal gällande detaljplaner.
Jennie har arbetat med en undersökning av hur Kirunabor och andra aktörer ser på Kirunas kulturmiljövärden samt deltagit i arbetet med en kulturmiljöanalys av staden. Analysen innehåller inte ställningstagande till vilken bebyggelse som bör flyttas respektive rivas. Först i nästa utredningsskede kommer sådana värderingar tas fram. Undersökningen av Kirunabornas relation till sin stad visade dock att det finns bebyggelse som för många invånare ”är Kiruna”. En sådan byggnad är exempelvis Kiruna kyrka. Jennie reflekterade kring att många Kirunabor vet ganska lite om vad som kommer hända framöver. Många tror att alla hus som många uppfatta som ”k-märkta” definitivt kommer att flyttas. Men det är inte säkert, varnade Jennie. Många kommer bli snopna när bebyggelse rivs.
Jennie reflekterade även kring den intrikata stadsbyggnadsprocess som kommer bli central framöver. Visst är det viktigt att ta ställning till vilken bebyggelse som ska flyttas, menar Jennie. Men samtidigt ska de hus som flyttas placeras i ett nytt sammanhang. Detta kommer i sin tur påverkas på ett märkbart sätt. Även här berörs kulturmiljövärden i allra högsta grad.
Jennie ställde även flera intressanta frågor under kvällen som gav anledning till reflektion. Kiruna församling frågar sig ”hur flyttar man sorg?”. Minneslunden som idag ligger intill kyrkan kommer i framtiden att försvinna. Norrbottens museum funderar på hur de ska agera vid rivning av bostadsområden. Alla bostadshus är ju ”någons hem”.
Tack Jennie för en intressant kväll!
Mer om Kiruna
Kiruna grundades år 1900, och blev municipalsamhälle 1909. Det var en besvikelse eftersom staden ville få rättigheter som köping. Det hade inneburit att gruvbolaget hade fått betala skatt till Kiruna stad. Som municipalsamhälle fick LKAB fortsätta att betala skatt direkt till staten. Det ledde istället till att LKAB tog sitt ansvar genom att investera i stadens bebyggelse. Därför har Kiruna märkesbyggnader ritade av kända arkitekter. Gustav Wickman ritade kyrkan som stod klar 1912. Hjalmar Lundbom som på uppdrag av LKAB arbetade med att etablera samhället Kiruna i början av 1900-talet kände också ett flertal konstnärer som Albert Engström och Christian Eriksson. Därför har även dessa har bidragit till utsmyckningen av Kiruna.
Den äldsta delen av Kiruna består av bolagsområdet, den så kallade stadsplanen och järnvägsområdet. Staden ligger mellan Kirunas två malmberg, Kirunavaara och Luossavaara. LKAB uppförde bland annat arbetar- och tjänstemannabostäder samt ungkarlsbostäder, men också bolagshotellet och disponentbostad inom bolagsområdet. I järnvägsområdet uppförde SJ bland annat järnvägsstation och järnvägshotell. Vid järnvägen finns även arbetarbostäder uppförda av SJ. Den ursprungliga organiska stadsplanen hade ritats av PO Hallman. Fram till 1940-talet var detta i stort sett Kiruna stad. Men på 1940-talet började staden växa, främst med småhusområden. 1948 fick Kiruna så till slut stadsrättigheter vilket innebar nya skatteintäkter. Det resulterade bland annat i stadshuset som Arthur von Schmalensee ritade i början av 1960-talet. Byggnaden är försedd med ett stort öppet inomhustorg som är en välfungerande mötesplats. Ralf Erskine ritade på 1960-talet även karaktäristiska bostadshus centralt i staden.
